Brott och straff: Vad är barnfridsbrott?

Barn som upplever, ser och hör våld mot en förälder och omsorgsperson påverkas starkt och medför allvarliga konsekvenser för barnet. Ett av tio barn har upplevt våld i familjen. Att leva med våld eller hot om våld mot en förälder eller omsorgsperson kan ses som en form av psykiskt våld mot barnet. Våldet i hemmet är en stressfaktor som ökar risken för lägre livskvalitet, sämre skolresultat och problem som psykisk sjukdom, trauma, ångest, utåtagerande beteende och självskadebeteende. De var mot denna bakgrunden som man den 1 juli 2021 införde det nya brottet barnfridsbrott. Syftet med lagändringen var att stärka barns straffrättsliga skydd.

Det är straffbart att låta barn bevittna brott

Brottet barnfridsbrott är reglerat i 4 kap. 3 § Brottsbalken (BrB). Brottet innebär att det är straffbart att utsätta barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i en nära relation, till exempel vålds- och sexualbrott. En person räknas som barn upp till 18 års ålder.

För att någon ska dömas för barnfridsbrott krävs att barnet är närstående eller tidigare närstående till både gärningspersonen och målsäganden (brottsoffret) i det bevittnade brottet (det sk grundbrottet). Vad gäller definition av “närstående” kan ledning hämtas från straffbestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i 4 kap. 4 a § BrB. Eftersom bedömningen ska göras utifrån barnets perspektiv kan begreppet närstående utvidgas till att även omfatta andra personer som barnet har en relation till såsom mor- eller farföräldrar, syskon m.m.

Det krävs vidare att barnet ska ha bevittnat grundbrottet. Med detta avses att barnet ska ha sett eller hört de väsentliga delarna av brottet. Det krävs dock inte att barnet förstår att det som händer utgör ett brott eller att barnet kan ge uttryck för sin upplevelse.

Lag24 Trainee

03.09.2021