Investeringssparkonton (ISK) är en sparform som infördes 2012 och är föremål för kapitalvinstskatt. Det är konstruerat för att underlätta för fysiska personer att investera och spara i finansiella instrument såsom aktier och fonder. Ett ISK får endast ägas av fysiska personer och ett konto får ägas endast av en person. De upprättas genom avtal mellan privatperson och ett investeringsföretag såsom ett värdepappersbolag eller en bank.
Köp och försäljning som sker inom ett ISK beskattas inte det är därför lättare att förändra sina investeringar utan att besparingar låses in i specifika värdepapper. Skatteunderlaget beräknas istället genom ett schablonbelopp. Detta beräknas för ett beskattningsår genom att lägga samman marknadsvärdet av.
1. Tillgångarna på kontot vid varje kvartals början (1 januari, 1 april, 1 juli och 1 oktober)
2. De kontanter som betalats in till kontot under kalenderåret
3. Investeringstillgångar som förts över till kontot från kontoinnehavaren (om de inte förts över från ett annat ISK)
4. Investeringstillgångar som förts över till kontot från någon annan än innehavaren (om det inte gäller tillgångar som innehavaren själv köpt på en marknad utanför EES eller på en multilateral handelsplattform.
Resultatet av ovanstående delas med 4. Därefter multipliceras summan med statslåneräntan för november månads slut året innan kalenderåret med tillägg av 1%. Som minst ska tillgångarna dock multipliceras med 1,25% även om räntan skulle vara lägre.
På detta belopp betalas sedan skatt i inkomstslaget kapital.
Skillnaden mellan ett ISK och andra sparformer är alltså att ett ISK beskattas kontinuerligt med en mindre del under sparandet. Å andra sidan tas ingen vinstskatt ut vid uttag från kontot och förluster kan inte heller dras av.
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.