Utgångspunkten är att en häktning högst ska vara i nio månader
Den 1 juli 2021 infördes nya häktningsregler som bl.a. syftade till en effektivare hantering av häktningar. Lagändringen innebar bl.a. att det infördes en tidsgräns för hur länge en häktning får pågå. Utgångspunkten i de nya reglerna är att en misstänkt får vara häktad i högst nio (9) månader (24 kap. 4 a § Rättegångsbalken). Är den misstänkte under 18 år är motsvarande tid tre (3) månader.
Häktning kan dock pågå i längre än nio månader
Tidsgränserna om nio respektive tre månader är dock inte absoluta. Finns det synnerliga skäl får rätten på begäran av åklagare beslut att tidsgränserna får överskridas (24 kap. 4 a § 2 mening Rättegångsbalken).
Som exempel på synnerliga skäl har man i lagförarbeten angett att brottets straffvärde är mycket högt i kombination med att det misstänkta brottet är särskilt svårutrett. Har den misstänkte under häktningstiden häktats även för andra brott är detta en omständighet som kan beaktas. Den misstänktes egna agerande kan även medföra att synnerliga skäl för att förlänga häktningstiden föreligger. Exempel på detta är att den misstänkte medvetet leder in utredarna på villospår eller på annat sätt saboterar utredningen i syfte att få tiden att gå. Att en misstänkt använder sig av sin rätt att tiga och inte aktivt medverkar till utredningen är dock inte ett skäl för att överskrida tidsgränsen.
Lag24 Trainee
19.07.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.