Med ’borgerligt äktenskap’ avses genomförandet av en i statlig eller kommunal regi anordnad vigselförrättning, sk ’borgerlig vigsel (4 kap. 3 § Äktenskapsbalken, nedan förkortad ”ÄktB”).
Den ceremoni varigenom ett äktenskap ingås kallas för vigsel. Det finns två typer av vigsel: kyrklig och borgerlig vigsel. Kyrklig vigsel kallas numera vigsel inom trossamfund. Läs mer här om skillnaderna mellan en kyrklig/religös respektive borgerlig vigsel.
Borgerlig respektive kyrklig vigsel
Fram till senare delen av 1800-talet var det en förutsättningen för en giltig vigsel att den ägt rum i den statliga svenska kyrkan. År 1863 infördes i Sverige möjligheten till borgerlig vigsel. Dock uppställdes krav på att endera partnern var av judisk trostillhörighet. Först år 1908 infördes en allmän möjlighet till borgerlig vigsel (sk civiläktenskap eller borgerligt äktenskap, dvs äktenskap på grund av borgerlig vigsel).
Hur går en borgerlig vigsel till?
Länsstyrelsen förordnar (utser) de borgerliga vigselförrättarna, dvs utser personerna som har befogenhet att förrätta juridiskt giltiga äktenskap (4 kap. 3 § ÄktB). Ett förordnande avser vanligtvis en viss period, men kan även undantagsvis avse ett enstaka tillfälle. Länsstyrelsen ska prova att förrättaren har de kunskaper och kvalifikationer som i övrigt behövs för uppdraget (4 kap. 4 § ÄktB).
En borgerlig vigselförrättare är skyldig att viga par som uppfyller de allmänna behörighetskraven för att ingå äktenskap. Äktenskapet ska ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen (4 kap. 1 § ÄktB). De blivande makarna ska vara samtidigt närvarande och var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Därefter ska vigselförrättaren förklara att de är makar (4 kap. 2 § ÄktB).
Lag24 Trainee
06.07.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.