För att dömas för ett brott, såsom rån, i Sverige måste man dels göra en brottslig gärning och dels kunna hållas personligt ansvarig för den.
Den brottsliga gärningen
Brottet rån regleras i 8 kap. 5 § Brottsbalken, “BrB”. För att man ska dömas för brottet rån krävs att en stöld har genomförs med våld på person eller med hot som brottsoffret uppfattar som trängande fara. Det kan även vara tal om en stöld där personen blir påkommen och använder våld för att förhindra brottsoffret att ta tillbaka det stulna, s.k. motvärn. Med stöld avses att man olovligen tar något som tillhör annan med uppsåtet att tillägna sig.
Personligt ansvar
Utöver att man uppfyller rekvisiten i lagrummet, dvs bestämmelsen, krävs även att man kan hållas personligt ansvarig. Det prövas i två led, dels om uppsåt föreligger och dels om det finns några ursäktande omständigheter. Det finns tre typer av uppsåt: avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt är den lägsta graden av uppsåt och det föreligger om en person borde ha insett risken med sitt handlande men ändå inte avbröt det, det vill säga att personen var likgiltig inför följden av sitt handlande (se rättsfallet NJA 2004 s. 176). Ursäktande omständigheter är till exempel att man frivilligt tillbakaträtt och inte fullgjort brottet (23 kap. 3 § BrB).
Beviskravet “bortom rimligt tvivel”
Domstolen ska vid rättegången pröva om bevisningen som presenteras av åklagaren (och försvaret) innebär att det kan ställas utom rimligt tvivel att gärningsmannen har begått brottet. Åklagaren måste alltså övertyga domstolen om att det finns tillräckliga bevis för att ett rån har begåtts.
Lag24 Trainee
09.09.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.