Vad krävs för att dömas för stöld?

För att dömas för ett brott, såsom stöld, i Sverige måste man dels göra en brottslig gärning och dels kunna hållas personligt ansvarig för gärningen. 

Den brottsliga gärningen 

Brottet stöld regleras i 8 kap. 1 § Brottsbalken, “BrB”. I lagtexten står det att den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det och tillgreppet innebär skada döms för stöld. Gärningspersonen måste alltså ta något som denne inte tidigare hade i sin besittning och som tillhör någon annan än gärningspersonen. Tillgreppet ska innebära att ägaren till stöldobjektet drabbas av en ekonomisk skada.  

Personligt ansvar 

Utöver att man uppfyller rekvisiten i lagrummet, dvs bestämmelsen, krävs även att man kan hållas personligt ansvarig. Det prövas i två led, dels om uppsåt föreligger och dels om det finns några ursäktande omständigheter. Det finns tre typer av uppsåt: avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt är den lägsta graden av uppsåt och det föreligger om en person borde ha insett risken med sitt handlande men ändå inte avbröt det, det vill säga att personen var likgiltig inför följden av sitt handlande (se rättsfallet NJA 2004 s. 176). För att dömas för stöld krävs sk. tillägnelseuppsåt. Det innebär att gärningsmannen ska ha uppsåt att göra saken till sin. 

Ursäktande omständigheter är till exempel att man frivilligt tillbakaträtt och inte fullgjort brottet (23 kap. 3 § BrB). 

Beviskravet “bortom rimligt tvivel”

Domstolen ska vid rättegången  pröva om bevisningen som presenteras av åklagaren (och försvaret) innebär att det kan ställas utom rimligt tvivel att gärningsmannen har begått brottet. Åklagaren måste alltså övertyga domstolen om att det finns tillräckliga bevis för att ett rån har begåtts. 

Lag24 Trainee

09.09.2021