Vad innebär anbud- och acceptmodellen?  

kap. AvtL om slutande av avtal: anbud- och acceptmodellen

Huvudregeln inom avtalslagen rörande hur ett avtals sluts sker genom den så kallade anbud- och acceptmodellen. Anbud- och acceptmodellen bygger på avtalsparternas viljeförklaringar. Ett exempel på det är “jag vill sälja min bil för 50 000 sek” och “jag vill köpa din bil för 50 000 sek”. 

I anbud- och acceptmodellen lämnar anbudsgivaren först sitt anbud, det vill säga ett förslag på avtal. Detta kan sedan besvaras genom en accept av mottagaren, det vill säga att mottagaren ger ett svar på anbudet. Sker inga förändringar sluts ett avtal och är en så kallad ren accept. Skulle mottagaren däremot ha någon form av förändring i sin accept, såsom ett sett sent svar (sen accept) eller ett tillägg i svaret (oren accept) är utgångspunkten att avtalet blir ogiltigt. 

För att ett avtal ska vara bindande krävs det en tydlig viljeförklaring enligt anbud- och acceptmodellen. Trots att denna viljeförklaring kan vara tydlig i vissa avtalsrättsliga situationer, kan det dock uppstå en del problem såsom att anbudet inte riktar sig åt en viss person eller om det inte framgår inom vilken tid mottagaren måste besvara anbudet på, det vill säga vilken acceptfrist som föreligger.