I avtalslagens tredje kapitlet kan ett avtal som uppkommit genom tvång anses vara bindande under vissa situationer. Det som dock är viktigt att lägga på minnet är att man skiljer mellan lindrigare tvång (29 § AvtL) och trängande fara (28 § AvtL).
Lindrigare tvång (29 § AvtL)
Enligt 29 § AvtL kan det föreligga ett lindrigare tvång som rör sådana situationer som med stor sannolikhet kommer kännas obehagliga men inte hotfulla (se 28 § AvtL) för den part som utsätts för tvånget. Utpressning är ett exempel på en situation som ofta faller under kategorin om ’lindrigare fara’ och faller därmed inom 29 § AvtL omfång.
Det som är viktigt att tänka på är att vissa situationer som kan upplevas som obehagliga inte per automatik faller under bestämmelsens omfång. Det krävs ett så kallat orsakssamband mellan själva rättshandlingen och tvånget för att bestämmelsen om lindrigare tvång ska bli tillämpbar. Detta orsakssamband är även en likhet mellan råntvång enligt 28 § AvtL och en lindrigare fara enligt 29 § AvtL. Detta vill säga att den tvingande handlingen måste ha ett samband med ett själva avtalsslutet.
Vad innebär att vara i God tro?
För att skyddet om lindrigare fara ska kunna tillämpas måste motparten själv utfört den otillbörliga handlingen eller ha insett eller borde ha insett att själva avtalet kommit till stånd genom ett rättsstridigt tvång. Till skillnad från bestämmelsen om råntvång finns det dock inte en reklamationsplikt som är ett krav enligt råntvång (28 § AvtL).
Läs mer om Är avtal som sluts genom tvång giltiga?
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.