När det gäller vilseledande marknadsföring så är bevisbördan omvänd vilket betyder att det är näringsidkaren som ska bevisa att påståendet är riktigt. Detta innebär att bevisbördan är omvänd. Grunden till varför bevisbördan är omvänd är för att bevisbördan ska ligga på den av parterna som typiskt sett skulle ha det betydligt lättare att säkerhetsställa bevisning gentemot motparten. Detta återfinns i bevissäkringsteorin. Man anser att det är lämpligt att ha en omvänd bevisbörda för att det är den som har gjort marknadsföringen och marknadsfört produkterna som också har eller borde ha tillgång till den dokumentation som kan användas för att kunna styrka påståendena. Därför så bör också en näringsidkare säkerhetsställa att det finns tillräckligt mycket dokumentation för att kunna bevisa påståendena som används i marknadsföringen redan när marknadsföringen färdigställs. Den omvända bevisbördan är även bra utifrån en konsumentskyddssynpunkt.
Hur gör man bevisa sitt påstående
När man ska bevisa utgår ifrån mottagaren och hur den antas förstå påståendet som hävdas, mottagaren är oftast en genomsnittskonsument. Läs mer om begreppet genomsnittskonsument här. Det är sedan näringsidkaren som har gjort påståendet som sedan måste bevisa riktigheten av alla de tolkningar som finns av påståendet som kan ligga nära till hands. Om näringsidkaren inte kan styrka påståendets riktighet så innebär det att påståendet anses vara vilseledande.
Vad kan det finnas för påståenden att bevisa
De påstående det gäller kan vara allt ifrån åberopade intyg, rekommendationer, påståenden i marknadsföring om andra näringsidkares produkter till tester och liknande. Ofta handlar det om att näringsidkaren måste bevisa påståenden som gäller produktens beskaffenhet eller andra uppgifter som gäller prissättningen.
Läs mer här om förbudsbestämmelserna gällande vilseledande marknadsföring och vad vilseledande marknadsföring innebär.
Lag24
Trainee
09.11.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.