Trots att det råder en långtgående avtalsfrihet så finns det vissa tillfällen när en person måste sluta ett avtal oavsett om personen vill det eller inte. Detta vill säga att det är ett undantag till huvudprincipen om avtalsfrihet. Dessa situationer kallas kontraheringsplikt.
Kontraheringsplikten kan vara absolut vilket innebär att avtal inte kan nekas. Ett exempel på en situation när kontraheringsplikten träder i kraft är när det är fråga om tvingande lagstiftning såsom arbetstagares företrädesrätt vid nyanställning (se 25 § Lag om Anställningsskydd). Kontraheringsplikt kan även vara villkorad. Det innebär att avtalsparten under vissa förutsättning är bunden att binda ett avtal. Kontraheringsplikten är särskilt viktig i frågor som rör den som tillhandahåller en tjänst eller en produkt. Syftet är att skydda den beroende avtalsparten i ett beroendeförhållande.
Ytterligare ett exempel på när undantag kan ske av huvudprincipen om avtalsfrihet är när det råder en diskriminering som inskränker på en persons rättighet enligt diskrimineringslagen såsom diskriminering på grund av kön eller religion. Sådana avtal är utan verkan.
Läs mer om vem kan förbud att sluta ett avtal.
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.