Gåvor till barn är som huvudregel förskott på arv
Huvudregel är att det som en bröstarvinge (dvs barn, barnbarn osv) har fått i gåva ska ses som förskott på arv. Det som en förälder ger bort i gåva till sitt barn under sin livstid betraktas som förskott på arv om det inte anges särskilt att gåvan inte ska räknas som det.
Gåvor till andra arvingar är normalt inte förskott på arv
Har en annan arvinge är bröstarvinge, t.ex. ett syskon eller syskonbarn, fått en gåva under arvlåtarens livstid, ska den gåvan ses som förskott på arv endast då arvlåtaren har velat det. Arvslåtaren kan t.ex. ha skrivit i gåvobrevet att gåvan ska betraktas som förskott på arv. Till andra arvingar än bröstarvingar räknas även arvlåtarens barnbarn så länge barnbarnets förälder (arvlåtarens barn) lever. Vid en gåva till annan än bröstarvinge är utgångspunkten och presumptionen alltså den omvända.
Exempel
Fastern Anna gav systerdottern Berit en diamantbrosch. I gåvobrevet står det inget om huruvida gåvan är att anses som förskott på arv. I samband med gåvotillfället uttalade inte Anna heller något som tyder på att gåvan skulle räknas som förskott på arv. Därför ska broschen inte ses som förskott på arv. Berit ärver alltså i så fall lika mycket efter faster Anna som sina syskon.
Hade Berit istället varit Annas dotter hade utgångspunkten varit att diamantbroschen skulle betraktas som förskott på arv. Därför hade Berit fått ärva mindre från sin moder Anna jämfört med sina syskon.
Lag24 Trainee
28.08.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.