Inom avtalslagen talar man om acceptfristen vilket innebär den längd anbudet ska gälla, det vill säga hur lång tid jag som anbudsgivare är bunden av mitt anbud. I  avtalslagen talar man då om tre olika former av acceptfrister. Den första är enligt anbud (2 § AvtL), den andra är den legala acceptfristen (3 § st. 1 AvtL) och den tredje acceptfristen är enligt ett muntligt avtal (3 § st. 2 AvtL).

Acceptfrist ’enligt anbud’

Acceptfrist enligt anbud (2 § AvtL) innebär att du som anbudsgivare själv får avgör hur lång acceptfrist som ska gälla i ett avtal och när du som anbudsgivare senast vill ha svar från motparten. Det är då viktigt för dig som anbudsgivare att se till att det tydligt framgår enligt anbudet vilken acceptfrist som gäller. 

Den legala acceptfristen

Den legala acceptfristen (3 § st. 1 AvtL)innebär att om ingen tid är angiven i anbudet ska skälig tid tillämpas som svar på anbudet och en bedömning från fall till fall får göras. Detta innebär till exempel att en acceptfrist på ett års tid skulle kunna anses skälig om förhandlingen pågått i tio år, medan en acceptfrist på ett års tid inte skulle anses skälig om en förhandling har pågått i sex månader.  

acceptfrist vid muntligt avtal

Acceptfristen som är muntliga (3 § st. 2 AvtL) måste besvaras direkt på plats för att göras gällande. Det innebär att en motpart inte kan komma med sin accept en timma eller fem dagar senare. Den måste alltså besvaras direkt för att avtalet fortfarande ska vara bindande för anbudsgivaren. 

Läs mer om avslag av anbud.

Ursprung §: Avtalslagen, AvtL

Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.