Inarbetning av ett varumärke

Ett varumärke kan erhålla varumärkesskydd genom inarbetning och detta återfinns i 1 kap. 7§ VML. Med inarbetning krävs det att varumärket är känt för de varor och tjänster som avses för en betydande del av den kretsen de riktar sig till inom Sverige. Kravet är därmed att varumärket ska vara känt i landet, inom omsättningskretsen, i en betydande del av omsättningskretsen och för de varor och tjänster som tillhandahålls. 

I landet

Kravet på att varumärket ska vara inarbetat för en betydande del av omsättningskretsen i landet, dvs. Sverige. Omsättningskretsen innebär att det är den krets varumärket riktar sig till. Varumärket erhåller därför bara skydd i de området varumärket riktar sig till och sträcker sig inte längre, se 1 kap. 7§ 2st andra meningen VML. Det krävs inte att varumärket har använts på de varor eller tjänster utan det är möjligt att genom exempelvis reklam innan varan kommit ut på marknaden skapat att varumärket är känt.

Inom omsättningskretsen

Omsättningskretsen innebär oftast de som är de slutliga kretsen för förbrukarna av varan även kallat konsumenterna och även de som ingår i en del i distributionen. 

I en betydande del av omsättningskretsen

En betydande del bedöms genom de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet alltså en bedömning från fall till fall. Detta för att det finns inte exempelvis någon procentsats på vad en betydande del skulle vara och det innebär heller inte de flesta eller alla i omsättningskretsen. Men i praktiken så har en tredjedel lyfts fram och att denna tredjedel då ska se varumärket som ett kännetecken. 

För de varor och tjänster som tillhandahålls

Kravet att det ska vara känt under just de varor och tjänster som tillhandahålls och att detta ska fungera som ett individualiseringsmedel. 

Hur man påvisar inarbetning

Inarbetning visas ofta i praktiken genom marknadsundersökningar och procentsatser. Det finns även undersökningsinstitut som ägnar sig åt dessa notoritetsundersökningar. Men att nämna är att denna bevisning dock ofta används som komplement till annan bevisning för att påvisa inarbetning.