Utgångspunkten är att en fysisk person är myndig när personen är 18 år (se 9 kap. 1 § Föräldrabalken). Detta innebär att en fysisk person under 18 år inte kan råda över sin egendom eller åta sig skulder eller andra förpliktelser. Det krävs alltså en förmyndare för att den omyndige ska kunna rättshandla, till exempel att sluta ett avtal om köp av vara. Anledningen till det är att man som lagstiftare vill skydda omyndiga personer från att ingå avtal som innehar avtalsvillkor som inte är förmånliga. Till exempel att köpa en cykel för ett överpris.
Undantag där en omyndig kan sluta avtal?
Det finns några undantag till denna regel. Bland annat kan en person som är 16 år som är omyndig och saknar rättshandlingsförmåga ha rätt att råda över sina intjänade pengar, till exempel genom ett sommarjobb, och därmed sluta avtal (9 kap. 3 § Föräldrabalken). En omyndig skulle även kunna sluta avtal om daglig hushållning om den omyndige har ett eget hushåll (se 9 kap. 2 § Föräldrabalken).
undantag genom Ratihabition?
Ytterligare en situation som kan undantas från huvudregeln om avsaknaden av omyndiges rättshandlingsförmåga är om en förmyndare ratiberar, det vill säga godkänner, avtalet i efterhand. Konsekvensen av det blir att den omyndige blir bunden av avtalet. Om motparten dock har vetskap om att personen är omyndig är motparten bunden av avtalet och måste invänta ett besked från den omyndiges förvaltare (9 kap. 6 § Föräldrabalken). Dessa situation gäller främst köp eller sälj av dyrare slag, såsom en moped. Får den omyndige en mindre summa pengar för att köpa till exempel tuggummi kan säljaren dock presumera att det föreligger ett godkännande av förmyndaren.
Läs mer om vad innebärs ett avslag av anbud.
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.