Kan jag jämka ett skadestånd?

I skadeståndsrätten är utgångspunkten att personskada och sakskada ska ersättas av den som genom oaktsamhet eller vårdslöshet har vållat skadan (se 2 kap. 1 § Skadeståndslagen (SkL)). Det finns dock några undantag till denna huvudregel. Nedan kan du läsa om några av dem!

att jämka ett skadestånd om någon lider av en psykisk störning!

Om den skadevållande personen, det vill säga den som utför själva skadehandlingen, vållat en skada när han eller hon varit påverkad av en allvarlig psykisk störning eller någon annan psykisk störning kan man jämka ett skadestånd till vad som anses skäligt. Vid en bedömning brukar man bland annat ta hänsyn till hans eller hennes sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet men även andra ekonomiska omständigheter (se 2 kap. 5 § SkL).

För att detta ska kunna ske finns det dock ett krav på att den psykiska störningen inte är självförvållad eller tillfällig. Att vara påverkad av alkohol eller narkotika är av den anledningen inte en förutsättning för att kunna jämka ett skadestånd (se 2 kap. 5 § SkL).

Jämkning om någon annan är medvållande?

Ett skadestånd kan även jämkas om den skadelidande, det vill säga den personen som lider av skadan, har medvållat till skadan (se 6 kap. 1 § SkL). Det skulle till exempel handla att man som fastighetsägare bör förebygga och sköta sin fastighet på ett lämpligt sätt så att en eventuell skada inte blir värre.

När man gör en bedömning om någon är medvällande till skadan brukar man se till om den skadelidande agerar försumligt eller vårdlöst. Detta görs lättast genom att titta på omständigheter i det enskilda fallet.

Jämkning om skadeståndet är oskäligt betungande!

Ett annat tillfällen som man kan jämka ett skadestånd är om det är oskäligt betungande.

Att jämka ett skadestånd på grund av att det är oskäligt betungat kan bli aktuellt om själva ersättningssumman rubbar den skadevållandes ekonomi. En förutsättning för en sådan jämkning är dock att den skadelidandes behov av ersättning inte heller sätts ur spel. Även i dessa situationer brukar man göra en bedömning av övriga omständigheter (se 6 kap. 2 § SkL).