Avtalsrättens utgångspunkt är att det ska finnas en gemensam partsvilja för att ett avtal ska anses vara juridiske bindande. Dock kan det finnas situationer där ett passivt agerande kan binda avtalsparterna.
Ett exempel på passitivitetsbindning är att motpart B är i god tro och accepterar ett anbud på 89 kronor. Om anbudsgivaren A då förstått att det skett en förvanskning av priset som egentligen ska vara 98 kronor, måste A reklamera felet inom rimblig tid för att undgå att bli juridiskt bunden av det första priset. Det vill säga att passivitet kan göra så att A blir bunden av avtalet trots att det skett en misskommunikation med prissättningen.
vad innebär Dolusregeln?
Ytterligare ett exempel på en situation när en motpart kan bli bunden av passivitet är om anbudsgivaren A klargjort sin uppfattning rörande avtalets innebörd och syfte för motparten B och där motparten inte gjort någon invändning. Här blir alltså B bunden av passivitet och bär därmed risken genom den så kallade dolus-regeln.
Anledningar för varför motparten inte invänder kan vara många. Bland annat kan det röra sig om att motparten inte vill starta ett konflikt med anbudsgivaren eller att motparten i själva verket inte vet vad hon eller han vill med själva avtalet. Det kan även handla om motparten faktiskt har samma vilja som anbudsgivaren har.
Det som dock kan vara viktigt att tänka på är att man måste göra en bedömning från fall till fall. För att läsa mer om hur man kan tolka och skriva ett avtal se Hur tolkar och skriver man ett avtal?
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.