EU:s konkurrensrättsliga regler förbjuder konkurrensbegränsande avtal (artikel 101.1 FEUF) och missbruk av dominerande ställning (artikel 102 FEUF). Avtal och andra samordnade förfaranden mellan företag som har till syfte eller effekt att hindra, snedvrida eller begränsa konkurrensen är förbjudna enligt 2 kap. 1 § Konkurrenslagen, “KL” respektive art. 101.1 FEUF.
Allmänt om prisbindning
Prisbindning är en form av prisstyrning vilket är en sorts vertikalt avtal. Med vertikalt avtal avses ett avtal eller samordnat förfarande som avser villkor för inköp, försäljning eller återförsäljning av vissa varor eller tjänster och som ingås mellan två eller fler företag som är verksamma i olika delar av handelsledet (t.ex. produktion respektive detaljhandel)
Prisbindning kan vara tillåtna under Guppundantagsförordningen
Kommissionen har utfärdat ett gruppundantag för vertikala avtal. Gruppundantaget är en bindande rättsakt och därmed gällande rätt. Vid sidan av gruppundantaget har Kommissionen utfärdat riktlinjer som, trots att de inte är bindande, förtydligar tillämpningen av gruppundantaget. Kommissionens riktlinjer anger att prisbindning kan vara nödvändig för effektivitetsvinster vid introduktion av en ny vara på marknaden. Fasta försäljningspriser i ett franchisesystem eller i liknande enhetligt distributionsformat vid en kortvarig (ofta 2-6 veckor) lågpriskampanj kan även vara till nytta för konsumenten riktlinjer om vertikala begränsningar. Det har även hävdats att prisbindning är nödvändigt när det gäller exklusiva varor för att upprätthålla standard och servicegrad vid de försäljningsställen där varorna säljs.
De senaste åren har man i praxis sett en uppmjukningen i synen på prisbindning. Utvecklingen i EU samstämmer med utvecklingen i USA. År 2007 kom USA:s högsta domstol i målet Leegin Leather Products Inc, v. PSKS Inc, 551 U.S. 877 fram till att prisbindning inte längre är ett per se förbud enligt amerikanska antitrustreglerna.
Lag24 Trainee
09.09.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.