Konsumtionsreglerna

Konsumtionsreglerna är till för att verket ska kunna utnyttjas och bidrar även till att verken har ett marknadsvärde. Konsumtionsreglerna återfinns i 19§ URL gällande spridningsrätten och 20§ URL gällande visningsrätten. Konsumtionsreglerna gäller endast för exemplar av verket och innebär att upphovsrätten för upphovsrättshavaren blir begränsad när verket överlåtits eller getts ut genom att upphovsmannen samtycket och att det har skett en lovlig överlåtelse, se 19§ 2 st. URL. Upphovsrättshavarens begränsning kan exemplifieras genom att när ett exemplar av ett verk har sålts så har upphovsmannens rätt begränsats genom att denne inte kan bestämma över exemplaret som har sålts. Detta innebär i sin tur att upphovsmannen inte kan kräva att köparen av exemplaret inte säljer den vidare. Men upphovsmannen har dock fortfarande kvar sin rätt gällande att köparen inte får göra exemplarframställningar, alltså kopior på exemplaret de köpt eller göra ett offentligt framförande. 

Undantag av konsumtionsreglerna

Denna konsumtionsreglerna är endast en huvudregel därför finns det även undantag som gör att  upphovsmannen inte mister vissa befogenheter. Detta är exempelvis när det gäller uthyrning, se 19§ 2 st. punkt 1 URL. Vilket kan förklaras genom att upphovsmannen måste ge sitt samtycke vid uthyrning på grund utan att upphovsmannen ska kunna få del i intäkterna som skapas på uthyrningen av en ett exemplar av dennes verk. Detta är dock med undantag för byggnader och brukskonst. Byggnader och brukskonst är också undantagna från spridningsrätten generellt. Ett annat undantag gäller utlåning av datorprogram som finns i en maskinläsbar form eller filmverk. Detta undantag behöver också således upphovsmannens samtycke och återfinns i 19§ 2 st. punkt 2 URL. Skillnaden på begreppen uthyrning och utlåning mellan de två undantagen är om syftet har en direkt eller en indirekt ekonomisk fördel.