Förbudet som återfinns i artikel 101.1 FEUF och 2 kap. 1§ KL innefattar att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga måste ha till syfta att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen eller att det medför sådant resultat. Kravet är därför att det sker syftesöverträdelser för att det ska kunna ha en konkurrensbegränsande effekt.
Kraven för att det ska vara en syftesöverträdelser
Det som krävs är att det är en konkurrensbegränsande syfte antingen faktiskt eller att det är potentiellt. Detta kan exempelvis vara om man motverkar att det kommer uppstå en konkurrenssituation i framtiden. Det måste antingen vara ett konkurrensbegränsande syfte men det kan också vara ett konkurrensbegränsande resultat och beroende om det är syfte eller resultat så hanteras det olika. Läs mer om konkurrensbegränsande resultat här. Man behöver inte överväga vilka effekter ett avtal har om det redan framgår att avtalet har konkurrensbegränsat syfte och detta gäller för de konkurrensbegränsningar som redan är skadliga i sig exempelvis alla horisontella priskarteller.
Hur gör man bedömningen om vad som är syftet med avtalet, beslutet eller de samordnade förfarandet
För att göra bedömningen om syftet är konkurrensbegränsande så ser man till vad som det rent objektivt sett ser ut som avtalets mål är. Man ser till målet men också till de ekonomiska och juridiska sammanhang som förfarandet ingår i och man kan även se till parternas avsikter. Vad som bedöms vara en syftesöverträdelse ska bedömas restriktivt enligt praxis och det är bara förfarandet som är skadliga rent av sin art.
Läs mer här om förbudsbestämmelserna gällande vad som faktiskt är ett konkurrensbegränsande avtal.
Lag24
Trainee
09.09.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.