Inom avtalsrätten skiljer man på självständig fullmakt och osjälvständig fullmakt. Den självständiga fullmakten handlar om när Tredje man kan bilda sig en uppfattning om att det föreligger en fullmakt medan den osjälvständiga fullmakten avser när Tredje man inte kan uppfatta att en fullmakt föreligger.
Självständig fullmakt
Till kategorin om självständig fullmakt hör bland annat Ställningsfullmakt (10 § st. 2 AvtL), fullmakt genom meddelande till Tredje man (se 13 § AvtL), Kungörelsefullmakt (14 § AvtL), Skriftlig fullmakt (16 § AvtL), Prokura (prokuralagen), Toleransfullmakt (ej lagreglerad) och Kombinationsfullmakt (ej lagreglerad). Syftet med en självständig fullmakt är att Tredje man ska kunna ingå ett avtal utan att ha en kontakt med huvudmannen, det vill säga den som ger en fullmakt. Är Tredje man i ond tro, till exempel genom att Tredje man misstänker att fullmakten är förfalskad, bör Tredje man ta kontakt med huvudmannen för att bekräfta fullmaktens giltighet. Om fullmakten ska vara skriftlig eller muntlig beror på vilken form fullmakten som föreligger, till exempel ska en kungörelsefullmakt kungöras i en tidning eller i en annons för att vara giltig.
Osjälvständig fullmakt
Till den senare kategorin, det vill säga en osjälvständig fullmakt, hör den så kallade uppdragsfullmakten (även kallad § 18-fullmakten, 18 § AvtL). Som ovan nämnt har denna form av fullmakt syftet att inte visas upp för Tredje man och har sin utgångspunkt i ett uppdragsförhållande mellan den som ger en fullmakt och den som ska utföra fullmaktshandlingen. En osjälvständig fullmakt saknar en yttre ram på så sätt, man brukar säga att fullmaktens behörighet och befogenhet sammanfaller. Detta medför att om det föreligger en uppdragsfullmakt som sedan visar sig vara oriktig så är avtalet inte giltigt. Om så är fallet kan Tredje man få ett skadeståndsanspråk gentemot den oriktiga fullmäktigen.
Läs mer om framtidsfullmakt.
Ursprung §: Avtalslagen, AvtL
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.