Inom avtalsrätten finns det många viktiga rättsprinciper att förhålla sig till. Det är därför viktigt för dig som avtalspart att veta vad dessa är, vad de innebär, vilka konsekvenser de har och under vilka omständigheter dessa kan undantas.
principen om avtalsfrihet
Avtalslagen bygger på principen om avtalsfrihet. Denna princip handlar om att alla har rätt att ingå avtal om vad man önskar, när man önskar och med vem man önskar. Enligt avtalslagen finns det alltså inget krav på vem man måste sluta ett avtal med och när detta ska göras. Dock finns det situationer som man måste sluta ett avtal, detta kallas kontraheringsplikt.
löftesprincipen
Inom avtalsrätten talar man även ibland om löftesprincipen som är en grundläggande princip inom avtalsrätten. Denna princip innebär att ett anbud är bindande för avtalsparterna från och med den stund som motparten tagit del av anbudet tills acceptfristen gått ut eller till dess att anbudet avslagits (5 § AvtL). Genom löftesprincipen kan även ett anbud förfalla om motparten meddelar att den inte längre är intresserad av anbudet eller om anbudet ändras (oren accept) eller är försenat (sen accept).
pacta sunt servanda
Pacta sunt servanda, eller ‘avtal ska hållas’, innebär regeln om att ett avtal är juridiskt bindande. Även denna princip är en grundsten i avtalsrättsliga sammanhang trots att den inte går att utläsa genom avtalslagen.
kan dessa principer undantas?
Det finns vissa tillfällen som man kan undanta dessa rättsprinciper. Några exempel på sådana situationer är om rättshandlingar strider mot någon av ogiltighetsgrunderna i avtalslagen (3 kap. AvtL), om rättshandlingen är förfalskad eller inte följer de formkrav som föreligger för att ett avtal ska anses giltigt. Ytterligare några exempel på undantag från huvudregeln är om motparten inte är myndig eller är under förvaltarskap. Detsamma gäller om personen lider av en psykisk störning eller att rättshandlingen strider mot ett legalt förbud (pactum turpe).
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.