Alla som är ett rättssubjekt kan vara del i ett avtal. Inom svensk rätt finns det två olika rättssubjekt; fysiska personer och juridiska personer. En fysisk person är en helt vanlig individ medan en fysisk person inte är något som man kan ”ta på”. Så vad definieras då som en juridisk person?
Vad är en juridisk person?
En juridisk person har genom rättsordningen fått status som ett rättssubjekt och kan kännetecknas av att ha både skyldigheter, rättigheter och även förmågan att bli påverkade av ett avtal. Detta medför att en juridisk person kan ådra sig skyldigheter men även förvärva vissa rättigheter samtidigt som en juridisk person kan påverka och påverkas av ett avtal.
Det finns många olika lagrum för juridiska personer. Bland annat Lagen om handelsbolag och enkla bolag, Aktiebolagslagen, Lagen om ekonomiska föreningar och Stiftelselagen. Inom dessa lagar framhålls bland annat hur en juridisk person skapas.
Krav på rättshandlingsbehörighet!
För att kunna rättshandla, det vill säga rätten att juridiskt kunna sluta avtal eller till exempel sälja en vara, krävs något som kallas rättshandlingsbehörighet. Detta betyder att alla, både juridiska och fysiska personer, kan äga saker men behöver rättshandlingsbehörighet för att kunna sälja saker.
har en juridisk person rättshandlingsbehörighet?
Med tanke på att en juridisk person inte ”finns” behöver en fysisk person agera åt dennes räkning. Dessa kan bland annat vara en legal ställningsfullmakt eller en fysisk person, som erhåller rättshandlingsbehörighet, och kan därmed få en fullmakt.
För att en juridisk person ska kunna ingå avtal krävs i tillägg att den som ska rättshandla har beslutsförmåga. Detta innebär att den som rättshandlar måste ha förmågan att kunna stå för eventuella juridiska konsekvenser. För att läsa mer om vem som har tillräcklig beslutsförmåga se Kan vem som helst sluta ett avtal?
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.