Utgångspunkten för att ett avtal ska anses vara bindande är att det föreligger en viljeförklaring parterna emellan, det vill säga en vilja att uppnå något med det önskade avtalet. Motsatsvis skulle man då kunna säga att ett avtal är att anses ogiltigt om denna viljeförklaring på något sätt inskränks och kan därmed leda till att ett avtal blir ogiltigt. Det skulle kunna röra sig om ett misstag eller att viljan inte är fri till exempel genom att ett avtal sluts på grund av tvång, svek eller ocker (28 – 31 §§ AvtL).
Det tredje kapitlet i avtalslagen rör just regler om avtals ogiltighet, alltså situationer eller omständigheter då ett avtal inte sluts på ett korrekt sätt eller inte är att anses vara giltig enligt sitt innehåll. Detta innebär att om ett avtalsslutande inte återspeglar den fria viljan att uppfylla sitt löfte, kan en konsekvens av det bli att avtalet är ogiltigt och kan därmed, enligt avtalslagens tredje kapitel, ogiltigförklaras, jämkas eller lämnas utan avseende. Till exempel på en situation där ett avtals ogiltighet råder är då ett kan avtal lämnas eller jämkas på grund av oskäligt handlande som grundar sig på omständigheter vid avtalets ingående enligt 36 § AvtL.
Läs mer om Jämka ett avtal: Den Stora Generalklausulen?
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.