Kommer socialtjänsten fram till ett barn eller en ungdom behöver bo någon annanstans än hos sina biologiska föräldrar kan socialtjänsten föreslå placering i ett familjehem, tidigare kallade fosterhem. Genom en familjehemsplacering, tidigare kallad fosterhemsplacering placeras barnet i ett hem som ska ge barnet stadigvarande vård och fostran samt ansvara för barnets dagliga vården, det vill sägs för kläder, mat, läxläsning, fritidsaktiviteter och övriga frågor som rör det dagliga livet.
En fosterhemsplacering, numera kallad familjehemsplacering, kan komma tillstånd på frivillig basis eller genom tvång. I de flesta fallen fattas ett beslut om familjehemsplacering enligt socialtjänstlagen (2001:453), ”SoL”. Placeringen som kommer till stånd enligt SoL sker på frivillig basis, det vill säga familjen och socialtjänsten kommer överens om att barnet inte ska bo hemma. I andra fall sker placeringen enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, ”LVU”. Beslut enligt LVU sker, till skillnad från beslut enligt SoL, emot föräldrarnas eller barnets vilja (barn från 15 år). Kommer socialtjänsten och familjen inte överens om huruvida en placering ska ske måsta socialnämden ansöka om en placering enligt LVU hos Förvaltningsrätten.
Läs mer om vad är egentligen ett fosterhem?
Lag24 Trainee
09.05.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.