Franchising är en samarbetsform mellan ägarmässigt oberoende parter: en franchisegivare och en eller flera franchisetagare. Franchisegivaren äger ett prövat, lönsamt och välkänt affärskoncept, som denne sedan hyr ut. Franchisetagaren å andra sidan driver ett eget företag och hyr affärsidén från franchisegivaren. Istället för att starta ett helt nytt företag från grunden kan alltså franchisetagaren betala för att använda franchisegivarens affärskoncept och varumärke. Franchisingen som företagsform har sitt ursprung i USA år 1863 men fick sin stora spridning under 1960-talet då affärskoncept som 7-Eleven och McDonalds börjades drivas runt om världen genom franchiseföretag. Kända franchisekedjor i Sverige i dag är Polarn o. Pyret, O’Learys, Body Shop och Hemglass.
Att hyra ett affärskoncept
Franchisegivaren hyr ut sitt varumärke och sina driftsmetoder till franchisetagaren. Ägarmässigt är franchisetagaren oberoende från franchisegivaren, men har, genom att betala en viss ersättning, rätt att dra nytta av ett redan existerande varumärke och fungerade affärsidé genom att ingå i en färdig organisation.
Franchisegivaren och franchisetagaren ingår ett avtal som utgör grunden för hela franchisesystemet och klargör parternas roller, rättigheter och skyldigheter. Utöver att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan parterna och ska avtalet även innehålla riktlinjer och instruktioner vilket skapar en mall för hur franchisetagaren ska driva sin verksamhet.
För- och nackdelar för franchisetagaren
Fördelen med franchising är att franchisetagaren snabbt kan komma igång och starta sin verksamhet. Franchisetagaren får tillgång till ett färdigt varumärke, utbildning och stordriftsfördelar (när det gäller inköp samt marknadsföring). Nackdelen är att franchisegivaren, som önskar att franchisekedjan bedrivs på ett enhetligt sätt, upprättar riktlinjer för hur franchisetagarens verksamhet ska bedrivas, vilket minskar franchisetagarens handlingsfrihet.
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.