Företag som innehar en dominerande ställning har ett särskilt ansvar att inte genom sitt beteende hämma eller snedvrida konkurrensen på den relevanta marknaden (2 kap. 7 § konkurrenslagen samt artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Ett dominerande företag får bland annat inte ta ut oskäligt höga priser för sina produkter (sk oskäligt hög prissättning).
När föreligger oskäligt hög prissättning?
Tröskeln för att ingripa mot oskälig prissättning har generellt sett varit rätt hög. Detta beror delvis på att konkurrensrättens syfte är inte att fastställa en viss prisnivå (prisreglering).
Bedömningen för att avgöra huruvida en prissättning är oskälig görs i två steg. Först utreds företagets inkomster i förhållande till dess kostnader. Ger den initiala utredningen anledning till fortsatta utredningar kan man konstatera missbruket t.ex. genom att bedöma prissättningen på absolut nivå, i förhållande till konkurrerande produkter på samma relevanta marknad. Man kan även använda prissättningen på en annan jämförbar relevant marknad som måttstock. Vid den slutliga bedömningen beaktas även prissättningens förhållande till produktens ekonomiska värde.
Exempel på praxis
I rättsfallet United Brands (27/76, 1978) hänvisade EU-domstolen för första gången till tvåstegsbedömningen av prissättningens oskälighet (se avsnittet ovan). Domstolen upphävde kommissionens beslut vad gäller bedömningen att United Brands hade missbrukat sin dominerande ställning genom att ta ut oskäligt höga priser för Chiquita-bananer i Tyskland, Danmark och Beneluxländerna. Kommissionens analys och bedömning av fakta ansågs bristfällig av domstolen. Förutom en prisjämförelse behövdes även enligt domstolen en detaljerad analys av kostnadsstrukturerna för att kunna bedöma om prissättningen är oskälig.
Lag24 Trainee
22.08.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.