Vem är arbetstagare?

Kriterierna för vem som räknas som arbetstagare är inte definierade i lag utan har vuxit fram i rättspraxis. För att ses som arbetstagare ska en fysisk person ha ingått ett frivilligt avtal om att själv, i arbetsrättslig mening, utföra arbete för någon annans räkning.

Frivilligt avtal

Om man är arbetstagare bestäms utifrån en helhetsbedömning av bland annat avtalsvillkoren och förhållandena för arbetet. Ett arbetstagarförhållande kan existera, eller inte, oavsett vad det kallas för av parterna. Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt och det har ingen avgörande betydelse huruvida de inblandade själva kallar det en anställning.

Arbetsrättslig mening

Personer kan utföra arbete som inte faller inom arbetsrättslig lagstiftning. Exempelvis inom projekt med huvudsakligen rehabiliterande syfte eller politisk verksamhet kan falla utanför arbetstagarbegreppet. Däremot kan arbete som utförs under utbildning och arbetsuppgifter inom exempelvis bostadsrättsförening anses göra en till arbetstagare.

För annans räkning

Arbete ska utföras för annan. Här görs en gränsdragning mellan uppdragstagare, som arbetar självständig företagare, eller anställda. Här kan parternas avtal vara till ledning, exempelvis om material och redskap tillhandahålls av huvudmannen, uppdragstagarens autonomi och om denne kan utföra liknande arbete för andra än arbetsgivaren.

Lag om anställningsskydd

För att få skydd av lagen om anställningsskydd måste man ses som arbetstagare. Vissa kategorier är undantagna. Detta är exempelvis personer i företagsledande ställning, arbetstagare inom arbetsgivarens familj och de som utför arbetsuppgifter i arbetsgivarens hushåll (här gäller lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete). Även arbetstagare med särskilt anställningsstöd eller i skyddat arbete är undantagna. Även i annan lagstiftning kan det finnas bestämmelser som undantar vissa personer från lagen om anställningsskydd.